Torunn's kennel och schäfern Kaksi!: januari 2021

Då det är så lite snö här under december så länge så har jag och Kaksi varit ute och spårat en del.

När hon kom så förstod Kaksi att hon ska följa spåret men var väldigt yvig och sprang överallt. Med hjälp av min vän och kollega så Mimmi Jordell så la vi spår där vi visste exakt var vi gått, la gotta i och höll linan kort så Kaksi inte kunde springa överallt.

Detta gjorde jag sedan till jag kände att hon fattat, kanske fem-sju spår. Godisbelöningen blev dock mindre och mindre värd desto mer hon förstod vad som gällde.

Jag ville belöna upp att hon höll sig mer i spårkärnan och inte sprang överallt. Så jag la ca sju-tio spår med leksaker som vi lekte med varje gång hon hittade dem. De låg mellan 50-100 meter skulle jag tro. Jag hade även med en likadan leksak så vi kunde leka och ha byteshandel vid varje leksak.

Detta då vi jobbar på att hon ska komma tillbaka med saker.

Vid byteshandeln leken så har vi inga krav (Den är baserad på Eva Bodfälts relationsövning, den kan jag ta upp i ett annat inlägg då det är min favorit övning)..

Vid sidan av har vi jobbat med passiv markering. Det kan jag också skriva om i ett annat inlägg.

Kaksi ska lägga sig ner och ska helst titta på föremålet hon hittat.

Efter detta så ska hon lägga sig när hon hittar något. Detta har hon fattat då hon aldrig fått plocka upp föremål i spåret (förutom en gång så har lite grepp ibland på vissa föremål). Hon bjuder även på passiva markeringar på föremål i vardagen.

Detta "tjänar" hon alltid på. Tex så om hon vill att jag ska kasta en leksak som hon har med sig på promenaden så lägger hon sig ner med föremålet framför sig. Ibland så kan hon inte hålla sig och tar leksaken själv när jag närmar mig. Då går jag bara vidare. Tar hon inte leksaken så kastar jag den. Oftast bakom henne för att "stärka" ligget.

Vill jag inte att hon håller på att bjuder upp till olika beteenden så tar jag bort leksaken.

Spåra i lite snö har sina fördelar men det är inte något man ska göra för mycket.

Du ser var hunden har gått och kan belöna när hunden går exakt rätt.

Och man kan gå med många små svängar. Då du vet var du är hela tiden.

För Kaksi var detta lärorikt. Hon kör på när hon tappar spåret och det är svårt för mig att se om hon tappat spåret. Att tappa spåret är helt okej men hunden måste kunna leta sig tillbaka och ha en strategi för att hitta spåret igen. Och desto längre hunden går bort sig desto svårare blir det att hitta tillbaka.

När Kaksigick rakt på spåret så sa jag bra och lärde mig att läsa henne bättre när hon tappat spåret. Då jag hela tiden försökte gå där det fanns barmark så gjorde det att jag zickzackade en hel del. Detta gjorde att Kaksi inte kunde köra på bara för då tappade hon bort sig. Och jag såg hela tiden var hon var på spåret. Jag la 2-4 spår med lite snö. Inte mer så hon inte börjar använda synen. Sedan kom det mer snö och nu spårar vi på plogade ytor, "hårda" spår och fystränar i snön.

Här är bilder på hur mycket snö det var på ängen vid spåret, hoppade nästan mellan tovorna! På kartan så ser man hur vi gått. Dock så ser man inte de återgångarna hon gick. De var korta och hon gick i en halvcirkel tillbaka för att hitta spåret igen.